Det var dans borti vägen
Det var dans borti vägen på lördagsnatten.
Över nejden gick låten av spelet och skratten.
Det var tjoh! Det var hopp! Det var hej!
Nils Utterman, token och spelmansfanten
han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten, för dudeli, dudeli, dej.
Där var Bolla, den präktiga Takene flickan.
Hon är fager och fin men har intet på fickan,
hon är gäcksam och skojsam och käck.
Där var Kersti, den trotsiga vandrande, vilda,
där var Finnbacka Britta och kajsa och Tilda och den snudiga Marja i Bäck
Där var Petter i Toppsta och Gusten i Backen.
Det är pojkar som orkar att kasta på klacken
och att vischa en flicka i skyn.
Där var Flaxman på torpet och Niklas i Svängen och rekryten Pistol och Högvalta drängen och Kall-Johan i Skräddarebyn
Och de hade som brinnande blånor i kroppen,
och som gräshoppor hoppade Rejlandshoppen,
mot stenar och klackar det small.
Och rockaskörten flaxade, förkläden slängde, och flätorna flögo och kjolarna svängde, och musiken den gnällde och gnall
In i snåret av björkar och alar och hassel
var det viskande snack, det var tissel och tassel
bland de skymmande skuggorna där.
Det var ras, det var lek över stockar och stenar, det var kutter och smek under lummiga grenar -vill du ha mej, så har du mej här.
Över bygden låg tindrande stjärnfager natten,
det låg glimtande sken över skvalpande vatten
i den lövskogsbekransade sjön.
Det kom doft ifrån klövern på blomstrande vallar och från kådiga kottar på granar och tallar som beskuggade kullarnes krön.
Och en räv stämde in i den lustiga låten,
och en uv skrek uhu ifrån Brynbergsbråten,
och de märkte, de hörde det ej.
Men uhu, hördes ekot i Getberget skria, och som svar på Nils Uttermans dudelidia kom ett dudeli, dudeli, dej!